Hedlundss

Det finns saker jag måste prata om.

Det finns saker jag måste börja våga prata om

, alltifrån den lilla ångesten som jag känner inför en oplannerad kväll med vänner till den oförklariga panikångesten som kommer helt plötsligt från ingenstans på en vanlig onsdag. Det är för mycket i vårat samhälle som folk låtsas vara okej med men blir fortfarande frustrerad när nån i närheten uttrar sig om det, "så länge det inte drabbar mig" ett för känt talesätt. 

Jag kan inte bära talan för alla men jag kan bära talan för mig, jag vill inte skämmas för min ångest. Jag vill inte gömma mina kuratortider med läkartider längre eller säga att ångesten jag känner endast kom för ett prov dök upp. För det är inte min ångest. Min ångest kommer inför det som det flesta ser som en vanlig lördagskväll med vännerna, min ångest kommer helt oförklarigt och när ni frågar varför? Jag letar fortfarande efter det. För jag vet inte.

Pankångestattacker, ett långt invecklat ord som yttras väldigt mycket i media just nu. Många människor lever med panikångest men ingens ångest är den annans lik. Jag kan inte förklara eller förminska den ångesten min vän känner, lika så hen inte kan förminska min.

Kontrollfreak, ett mycket relaterbart ord till min ångest. I situationer där jag inte kan kontrollera situationen tex: konflikter och flyresor, det spelar ingen roll vad ni vill säga för att det är där min ångest ligger och det är det jag arbetar med. Samhället får gärna använda orden konflikträdd och flygrädd istället för ångest och visst jag kan se hur det kan sammankopplas men nej. Jag är varken konflikträdd eller flyggrädd, jag är rädd för att tappa kontrollen.

Jag vill inte skämmas för min ångest och jag vill inte att nån annan gör det heller, jag vill att vi vågar prata. För om vi vågar prata om våran ångest kommer den den göra oss starkare, så stark så att vi övervinner den.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress